Tiden bara rusar iväg och det känns som att jag O-M-Ö-J-L-I-G-T kommer att vara redo att lämna lilla landet lagom den femte januari. Största anledningen är för att jag helt enkelt inte känner att tiden räcker till åt mina nära och kära, jag har inte en blekaste aning om när jag kommer att kunna träffa någon igen och jag vill därför hinna krama dom så mycket som möjligt innan jag åker.
Hur som haver, det är ändå några veckor kvar så det måste väl gå på något sätt, och om inte annat får jag väl tvinga med mig varenda kotte till Kanada, vare sig dom vill eller ej.
Dags att fightas lite med insomnian tror jag, det är bara så himla mycket roligare att vara vaken kan jag tycka.
Puss och godnatt !
sv: alltså. så otroligt fint. mår bäst i världen tror jag, efter att jag läst din kommentar. tack så himla mycket, bäst att vi tar och lär känna varandra i sådana fall! Kram!
SvaraRadera